#2 Crowded House - Woodface (1991)



  1. "Chocolate Cake" – 4:02
  2. "It's Only Natural" – 3:32
  3. "Fall at Your Feet" – 3:18
  4. "Tall Trees" – 2:19
  5. "Weather with You" – 3:44
  6. "Whispers and Moans" – 3:39
  7. "Four Seasons in One Day" – 2:50
  8. "There Goes God" – 3:50
  9. "Fame Is" – 2:23
  10. "All I Ask" – 3:55
  11. "As Sure as I Am" – 2:53
  12. "Italian Plastic" – 3:39
  13. "She Goes On" – 3:15
  14. "How Will You Go" – 3:07 / "I'm Still Here"  1:07
= Mina favoritlåtar på skivan

Mix Megapol brukade alltid ha 80 tals afton om lördagarna någon gång mellan slutet av 90 tallet till början av 2000 talet och det var under ett av dessa program som jag för första gången hörde Crowded House. Låten som jag hörde hette Don't Dream It's Over och är än till denna dag en liten favorit hos mig. Jag älskade den luftiga ljudbilden, (a.k.a. Fett mycket med Reverb) Orgeln/Synthen, den vemodiga sången och framförallt de underbara melodierna denna låt besatt.
Anledningen till varför jag nämner just denna låt är, förutom det uppenbara (samma band) att denna låt symboliserade hur jag tyckte och trodde att bandets sound var.
Det var därför jag blev så paff när jag för första gången hörde Woodface. Min bild av vad som var bandets typiska sound blåstes helt plötsligt bort snabbt som satan.
Detta är betydligt mer stripped down än vad jag hade väntat mig från ett så 80 talsljudande band.

En av anledningarna till varför det låter så annorlunda kan jag gissa har att göra med att detta ifrån första början inte var tänkt att bli en Crowded House.
Detta skulle egentligen vara någon soloprojektliknande sak med brödrarna Finn (som är låtskrivarna på plattan).
För att hålla historiken på det korta. Någongång under 80talet så hade dessa brödrar ett band tillsammans, brödrar blir sura på varandra (tror jag), går skillda vägar, ena broren startar Crowded House och x antal år senare så grävs stridsyxan ner. Brödrarna börjar skriva musik tillsammans igen och Woodface blir till.
Så detta kan vara den ledande faktorn till varför plattan låter som den gör.

Och jag måste säga: hur mycket jag än må älska Don't Dream It's Over så föredrar jag detta alla dagar i veckan. För vad vi har här är en Pop-platta i bästa Beatlesanda. Vissa låtar känns så sjukt mycket som McCartneyskrivna låtar, att det nästan blir lite kusligt. Bara lyssna in en sån låt som Four Seasons In One Day och känn de otroliga Beatlesvibbarna.
Men det är inte bara den som luktar Beatles, utan i princip hela skivan känns som en hyllning. Och ska jag vara ärligt så hade många av låtarna på denna platta inte skämts för sig om någon av baggarna själv hade skrivit dom.
Som kanske förståts så tycker jag att detta är en fantastiskt bra Popskiva och höjdpunkter för mig, förutom redan nämnda Four Seasons In One Day så finns även låtar som It's Only Natural, Fall At Your Feet och All I Ask med sitt otroligt vackra stråkarrangemang. Men förutom dessa nämnda låtar så finns det många fler vinnare på denna skiva. Ett annat stort plus som jag tycker bör nämnas är den fantastiska stämsången, som sitter som en smäck. Väldigt väl utförd och väldigt smakfull.

Dock så har jag lite negativt att skriva. Först och främst så är inte alla låtarna totala vinnare, utan det finns några som jag tycker faktiskt kan klassas som fillers. Hade man plockat vissa av låtarna och sänkt längden på skivan så hade det varit perfekt.
Men trots detta så känns det som att jag har hittat lite av en ny favorit som jag vet att jag kommer att lyssna på en hel del framöver.

8,5/10

Spotify:
Crowded House – Woodface

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0